Slutrapport

När vi åt middag idag, lax som vi inte åt någon gång på resan, satt vi och resonerade om vad vi skulle skriva, om det var något viktigt som vi glömt. Vi hade inte skrivit om avskedsmiddagen på långfredagskvällen. Den restaurangen åt vi på även när Petter och Marika skulle åka hem. Det var lika gott denna gång och stora portioner. Vi delade på en portion lammfilé medan de tre yngre orkade varsin portion av oxfilé eller skaldjurspasta. Vi drack ett mycket gott rödvin till. På hemvägen hittade Hans några nedlagda spårvägsspår i gatan så det blev en mycket lyckad kväll!


Men det är massor av saker vi gjort som vi inte hunnit skriva om. Här några exempel: Sett 3D-filmen Alice i underlandet, fikat på ett fik med gammeldags tjusig inredning - Confiteria Ideal, åkt i en rostig gammal svenskbyggd motorvagn från 1948 och vi behövde inte betala när konduktören förstod att vi var från Sverige. Vi har åkt med gamla tunnelbanetåg och med nya tunnelbanetåg.



Vi har sett många av våra vanliga krukväxter växande ute som buskar eller träd. Vi har också vid ett par tillfällen när vi varit ute och kollat och provåkt intressant spårbunden trafik råkat hamna i kvarter där vi förstår att de knappast har sett en turist förut och där det har varit nergånget och sunkigt. Då har vi stoppat undan kamerorna och dragit därifrån så fort som möjligt!


Snart kommer taxin som ska ta oss till flygplatsen. Henrik håller oss sällskap.

Vi funderade på om vi skulle kunna komma på det bästa vi varit med om och kanske det sämsta. Men Hans trodde att det skulle vara svårt att enas om vad och Marit trodde att hon inte över huvud taget skulle kunna bestämma sig för något. Nej det får räcka med det vi sagt och som avslutning kan vi säga att vi har haft en mycket intressant och behaglig resa till Argentina.


Hemresan gick som den skulle och vi hade tur med vädret när vi klev ut på Arlanda igår på eftermiddagen. Det var visserligen kallt tyckte vi men solen sken. När vi kom till Enhörna möttes vi av denna trevliga hälsning från våra grannar och vi bestämde oss för att genast gå över och tacka för att de tittat till vårt hus och våra blommor medan vi varit borta. Karla har också gett oss information om läget på bloggen och i mejl. Nu blev vi bjudna på ett glas vin och vi blev kvar där i ett par timmar och pratade och hade trevligt.


Idag har vädret hjälpt oss att återgå till det gamla vanliga. Vitt ute när vi vaknade. Färd till Coop Forum för att fylla förråden. Torkel kommer som vanligt. Tvättmaskinen har gått i ett och det har blivit en del pratande i telefon. Ja vi är nog redo att gå till jobbet i morgon!

Gamla bilar

Många som läser det här tror nog att jag (Hans) bara är intresserad av tåg. Men det stämmer inte. Jag är intresserad av en hel del här i livet, och dit hör också bland annat bilar och bussar förutsatt att de är gamla.

Innan Marit och jag skriver slutinlägget i denna reseblogg vill jag passa på att visa några foton av argentinska bilar:

På gatorna i Buenos Aires finns väldigt många bilar som är nya, eller nästan nya. Men det finns också en del äldre bilar. Den här forden till exempel fanns det många av, i varierande årsmodeller från sextiotal, sjuttiotal och åttiotal. En klurig fråga till läsarna: Vad heter modellen?


Såna här gamla lastbilar fascinerar mig. Här är jag osäker på bilmärket men gissar på Ford.


Man skulle kunna tro att det här är bussen till Enhörna, för det står ju 787 på skylten... Här är jag ännu mer osäker på bilmärke. International kanske?


Så här såg en del bilar ut på svenska vägar på 60-talet. Renault Dauphine stod det på dem då. Efter att ha googlat lite tror jag att det är en licenstillverkad Dauphine från argentinska bilmärket IKA, troligen byggd på 60-talet eller slutet av 50-talet.

Till sist några lite äldre bilar som jag såg under vårt korta besök i Uruguay:



En Ford, eller?


Något så ovanligt som en Studebaker, troligen från början av 50-talet. [Med ledning av Google tror jag snarare på en Studebaker Starlight från slutet av 40-talet.]


Och till sist en Borgward Isabella.

Sista dagen med gänget

Fredagen blev vår sista hela dag i Buenos Aires, före avfärden till flygplatsen som blir klockan nio påskaftons morgon om allt fungerar som det ska. Tillsammans med Henriks och Johannas kompis Göran gick Henrik och vi ut på promenad i stadsdelen Belgrano, norr om vår egen stadsdel Palermo Hollywood. Stora delar av Belgrano har en burgen prägel, med påkostade äldre villor, en del av dem ambassader.





Men rätt var det är kommer man in i en annan del av Belgrano, Chinatown. Där finns massor av småbutiker och kineskrogar.


På återvägen till vår egen gata, Soler, passade vi på att ta en bild av en av de många gator som ser ut som lövsalar, även så här på hösten.


Det här blir nog sista inlägget vi skriver innan vi dyker upp i Sverige igen. Men vi tror att vi kommer att skriva något om hemresan också, under påskdagen eller annandagen.

Sopor!

Sophanteringen i Buenos Aires har både likheter och skillnader mot den i svenska städer. Sopbilarna ser ut som de svenska, oavsett om de är tillverkade av Scanias argentinska fabrik eller av andra tillverkare (det senare är vanligare):


Man ser ofta sopbilar på stan, för soporna hämtas sex dagar i veckan från bostadshusen. Många hus har ingen egen fastighetsskötare, och då går de boende ut en viss tid på dagen och lägger sina soppåsar på trottoaren. Det verkar som att det ska vara på kvällen, men det fuskas det med.

I det fina huset där vår lägenhet ligger finns det en heltidsanställd fastighetsskötare för de 21 lägenheterna. Vi boende ska mellan kl 18 och 20, utom lördagar, lägga våra sopor i en tunna på vårt våningsplan. När tiden är ute lägger fastighetsskötaren varje vånings sopor i en svart plastsäck. Sedan går han ner med de svarta säckarna och ställer dem på trottoaren. Den som klickar på bilden kan se plastsäckarna i gathörnet framför vårt hus, vid den gula gångsignalskylten:

(För att komma tillbaka till inlägget använder man webbläsarens bakåtpil.)

Soporna hämtas sedan upp av sopbilarnas personal. Två står baktill när föraren kör, och föraren behöver inte göra något annat än att trixa fram sopbilen i den täta och med svenska mått odisciplinerade trafiken, men det kan i och för sig inte vara det lättaste.

Det finns också långa lastbilar med släp, som dundrar fram på gatorna. Antingen tar de någonstans över sopbilarnas innehåll och kör dem vidare till tippen, eller så är de till för t ex industriavfall. Vår lägenhet ligger i en gatukorsning där dessa mycket bjässiga ekipage håller högsta fart i ett gupp, särskilt vid sextiden på morgnarna. Har man inte vaknat förut, så gör man det då.

Hösten närmar sig - eller våren?

Förvirringen är total. För ett par veckor sedan hade klädaffärerna rea på sommarkläder och skoaffärerna rea på sommarskor. Vi borde ha passat på att handla då. Nu har affärerna presenterat sina vinterkollektioner. Dagstemperaturerna har nu i början av april svårt att hålla sig över 25-gradersstrecket, där de fanns i mars. Då och då faller det löv från träden, även om de flesta sitter kvar. Så småningom har också vi accepterat tanken att vi går mot en mild höst.

Men innerst inne vet vi att vi stiger i land på Arlanda på söndag, och att det då är kyla och vinter som gäller.

Då kommer det glädjande rapporter om blåsippor i Enhörna. Sådana här till exempel (gammalt foto):


Då känns det genast lättare. SMHI berättar för oss på nätet att vintern har släppt sitt grepp över hembygden. Nu får vi komma hem till våren, till goda vänner, trogna grannar och glada personalarbetare.

Funderingar på upploppet

Nu är det vår näst sista kväll i Argentina. Vi har just kommit hem efter att ha delat på en jättegod pizza och en liter Brahma (brasilianskt öl) på haket Romario. Vi tänkte när vi beslöt dela på pizzan att vi kunde ta oss en efterrätt men det blev inte aktuellt. Vi är mätta så det förslår. Vi har åtminstone nio restauranger inom avståndet av ett kvarter från vår lägenhet och går man ytterligare ett kvarter så finns det minst lika många till. I går kväll åt vi på en av dem med Henrik och Johanna och Göran, en nyanländ kompis till dem.


Vi har inte ätit hela tiden. Idag har vi varit på konstmuseum och tittat på denna väldiga skulptur som finns nära museet. Den fungerar som en blomma. Den öppnar sig på morgonen och sluter sig på kvällen.

Vi har promenerat en hel del, idag med Henrik till stadsdelen Chacarita för att köpa en fotbollströja och äta god glass:


Vi har gått upp och nerför Santa Fe-avenyn (där postkontoret ligger), shoppat lite. Häromdagen gick vi också en långpromenad till botaniska trädgården:


I söndags tog vi tillsammans med Henrik tunnelbanan till stadsdelen Caballito. Där finns en veteranspårväg och vi var förstås tvungna att provåka. Det var trevligt.



Så här i sista minuten börjar man förstås undra om man hunnit göra det man tänkt sig. Vi har hunnit göra jättemycket och ändå har vi haft det lugnt och skönt och så har vi ju en dag imorgon också!