Hundliv på stan

Det finns många hundar här i Buenos Aires. De allra flesta har hussar och mattar och tas om hand av någon. Herrelösa hundar är ovanliga här men i Cafayate fanns det gott om sådana.


Hundvakt tycks vara ett vanligt jobb. Så har ser det ut och är en inte alltför ovanlig syn.


Hundarna ser ut på alla möjliga sätt: tjocka, smala, fula, söta. En del är gatukorsningar men det finns också renrasiga. Pudlar och golden retrievers är vanliga. Ofta ser man rätt stora korthåriga hundar. Vi vet inte vad det är för sort. Hundarna verkar snälla och trevliga.


Den rika förekomsten av hundar innebär förstås att det är väldigt viktigt att kolla var man sätter ner sina fötter på trottoarerna så man inte får en obehaglig överraskning under skon. Vi har också sett någon enstaka hundägare som har plockat upp efter sin hund.


Trottoarerna ser ut så här. Det fattas plattor, de ligger lösa eller lite murbruk är nedtryckt i hålet ofta med fotspår i. Det är snarare regel än undantag. Och hundarna verkar inte alls bry sig om var de sätter sig. Man skulle kunna tro att de skulle tycka att det var bättre nära ett träd eller så men nej då. De sprider ut sina lämningar över hela trottoaren. Men det blir aldrig överfullt så vi undrar hur det går till. Är det någon som går och städar och i så fall vem? Kanske fastighetsägaren gissar Hans. Ja ja, när vi inte har några arbetsrättsliga problem att fundera över så grunnar vi på det problem som finns till hands!

Vad äter vi?

En sak är säker och det är att det inte är svårt att bli mätt i Argentina. Det är inte bara Marit som tycker det!

Eftersom vi bor i lägenhet så äter vi ungefär samma frukost här som hemma: te med mjölk, smörgåsar, ägg, yoghurt. Utbudet av bröd i affärerna är mindre än hemma. Vi tror inte att folk bakar mer själva. Om vi tänker på de frukostar vi fått på hotell här så är det inga frukostar. De består av te eller kaffe och sötsaker - inget riktigt bröd. Möjligen får man salta kex eller en medialuna (halvmåne som är en måttligt söt liten giffel som är god). Henrik och Johanna har bekräftat att argentinarna tycker vi svenskar är underliga som sätter i oss så mycket frukost.

Om man tänker efter så kan man förstå att de inte är hungriga på morgonen. De äter middag från tidigast kl 20 och håller på till efter midnatt men kulmen är nog vid kl 22-23. Det är vanligare här tror vi att folk går ut och äter på kvällarna. Man kan se även barnfamiljer. Portionerna är rejält stora. Vi har lärt oss att vi mår bäst av att dela en portion när vi äter ute. Det är också en förutsättning för att klara att äta efterrätt.


Det är helt vedertaget att dela på det man beställer vad det än är. En portion papas fritas (pommes frites) och en sallad är jättestora. Vi har delat fyra stycken på en portion och vi blir rejält mätta. Ibland ingår sallad eller potatis och ibland inte. Köttbitarna är stora och för det mesta mycket mumsiga. Vi har också ätit god fisk men det verkar inte vara lika vanligt förekommande på matsedlarna. (Fotot ovan är taget av Marika.)

Ost är rikligt förekommande i matlagningen. Man kunde nästan tro att det är nationalrätten! Pizzorna har dubbelt så mycket ost här som hemma. Pastarätter och toasts med ost och skinka dryper också av ost. För somliga blir det för mycket och det är inte bara Hans som tycker det. Marit jublar och åtar sig gärna lite extra ost om någon har fått nog.


Här är ett exempel på en portion som vi delade på. Under osten fanns biff, bacon, stekt ägg, tomater och oliver. Rätten är uruguayansk och heter chivito al plato. Mums!


Ölflaskorna är ofta på en liter både i affärerna och på restaurangerna. Om man är ett gäng på fyra så kan man mycket väl beställa en liter öl och en liter mineralvatten och så får man åtta glas. Det är praktiskt.

I stort är maten mycket billigare än i Sverige, men det finns också sådant som är lika dyrt.

I vår stadsdel (Palermo Hollywood) verkar det faktiskt finnas en kvartersbutik i varje kvarter, och kvarteren är ca 100 m x 100 m. Dessa butiker kallas supermercados, och de flesta drivs av kineser. De säljer också grönsaker, men många handlar i stället grönsaker och frukt i grönsaksaffärerna som bara finns i vartannat kvarter.

Tio - femton minuters gångväg härifrån finns dessutom en stormarknad, Jumbo, som är bland det största vi har sett i den vägen. Coop Forum och ICA Maxi i Södertälje ligger i lä, trots att mycket av livsmedelshandeln i Buenos Aires sker i kvartersbutikerna. Henrik säger att det är lite dyrare att handla på Jumbo, och att Jumbo i stället lockar kunder med sitt stora urval och med att allt finns på samma ställe:

Ont om inlägg?

Just nu känner vi oss lite isolerade. Vi har förberett inlägg men bilderna funkar inte. Vi får meddelande att bilden är sparad men det går inte att se den.

Men det är inte nog med det. Vi får ingen e-post heller för det är något fel och inte kan vi skicka heller.

Vi gick förbi hos Henrik och Johanna för att bestämma om ikväll, när vi ändå skulle till Carranza-stationen och fota Tucuman-tåget, det som vi inte fick några biljetter till. Oturligt nog var de inte hemma. Men nu går vi ut på en promenad till Botaniska trädgården och kanske vidare till Palermo Soho för att shoppa lite.

Vi har varit i Uruguay

I lördags gjorde vi en utflykt till Uruguay tillsammans med Henrik och Johanna. Det gick till så att vi tog en taxi till båtterminalen och köpte biljetter och så åkte vi över Rio de la Plata till den lilla mysiga staden Colonia på andra sidan. Båtresan tog tre timmar i varje riktning.


Här har vi just kommit till båtterminalen tidigt på morgonen. Det gick till precis som när man ska ut och flyga. Det var passkontroll och säkerhetskontroll och bagaget kunde checkas in om man hade mycket.


Passage ut ur hamnen


Skyline Buenos Aires


Tangouppvisning blev det under överfarten. Nästan som på finlandsbåten.


Land i sikte! Fyrön heter Ila San Gabriel.


Det första som Henrik och Johanna, som varit i Colonia förut, omtänksamt nog visar oss tågtokar är den nedlagda järnvägen. Hans blir förstås alldeles till sig men Marit ser inte heller precis sur ut. I bakgrunden ser man det nedlagda stationshuset.


Sjön suger så sedan var det dags att leta upp en restaurang. Vi hittade en med terrass och fin utsikt över Rio de la Plata. Vi hade inga Uruguay-pengar men det gick bra även med argentinska pesos.


Så här nöjda är gänget efter måltiden.


Vackert vid stranden.


Utsikt över hamnen


Skönt att vila lite medan Hans springer omkring och fotograferar - gissa vad! Jo gamla bilar! Han ska visa Jörgen och Stefan när han kommer hem.


Miljöbild från Colonia


Bougainvillea


Här är ett exempel på en av alla gamla bilar som fanns i Colonia. Det var verkligen skiftande allmäntillstånd på de gamla bilarna. Det här är en liten Simcapickup som fortfarande tycks användas. En del av de gamla bilarna är i uruselt skick medan andra är uppiffade och väldigt fina och det finns allt från sportbilar till nyttofordon.

Vi är nöjda men trötta när vi kliver ombord på båten igen efter en härlig dag med underbart väder i Colonia. Det var skönt att ta sig en tupplur på vägen tillbaka.

Recoletakyrkogården

Den 24 mars gick vi till Recoletakyrkogården. Det var en märklig upplevelse. Den har funnits sedan 1820 ca och ligger på en plats i den burgna stadsdelen Recoleta där det innan fanns ett kloster.


Det känns som att komma in i en småstad och här har vi kommit till "torget" där olika gator går ut i stjärnform.

Att döma av kyrkogårdens utseende måste det vara här som gräddan av Buenos Airesborna har sin sista hemvist. Evita Perón ligger begravd här men det var inte särskilt populärt bland stadens finare familjer eftersom hon var en enkel flicka från början.

Marit spanar efter Evitas grav. Den ska finnas på den här sidan av kyrkogården.


Oj, här är visst gravstadens kyrka, eller?


Katter fanns det också!


Och här har vi Evitas grav. Den var inte svår att upptäcka för där var det folksamling. Vi kom knappt fram!


Svulstiga monument finns det tydligen i denna "stad" också.


Någon liknande kyrkogård har vi aldrig sett förut men det var rofyllt och skönt att promenera omkring här i det vackra vädret.

Vardagsliv i Buenos Aires

Nu har vi bott in oss i vår lilla lägenhet. Vi går och handlar i kvartersbutikerna, och ägarna, som ser ut att vara kineser, börjar känna igen oss.

Vi vet hur man gör när man ska åka lokaltåg, subte (tunnelbana) och buss.

Till bussen kan man inte köpa förköpsbiljetter och man måste betala med mynt. Jämna pengar behöver man inte ha för betalningsautomaten som finns i varje buss ger tillbaka växel. Nej det som är svårast är att få tag på mynt. Man säger till chauffören vart man ska och då knappar han in det. Sedan går man till automaten. Där står det hur mycket man ska betala och då är det bara att stoppa i mynt tills apparaten spottar ut en biljett och ev växel. Det kostar 1,10, 1,20 eller 1,25 peso beroende på hur långt man ska åka och enpesomynten är tydligen en bristvara. Något som bidrar är kanske att det finns sedlar i så små valörer som två peso. Växelkursen är ungefär en peso mot två kronor.


Att åka lokaltåg till centrum är ännu billigare. Det kostar 0,75 eller 0,80 peso beroende på vilken järnväg vi väljer. (Ja, det är Marit vi ser på bilden.)


Subten kostar 1,10 peso, och då får man byta inom hela subtesystemet.

Buss, subte och lokaltåg har helt skilda biljettsystem. Det finns inte ens övergång mellan busslinjerna. Buss och subte har inga som helst periodkort.

Marit, som brukar komma ganska bra överens med svenska myggor, har haft lite problem med de argentinska. Kolla bara!

Tursamt nog tycks de hålla på att vänja sig vid varandra.

Annat konstigt - solen går åt fel håll och står i norr mitt på ljusa dagen. Även vattenvirveln när man spolar i toaletten snurrar åt fel håll.


Snart är hösten här - platanträden utanför vår balkong har redan fått enstaka gula blad. Men än så länge brukar dagstemperaturen ligga omkring 25 grader.

Salta

Här kommer sista rapporten från vår resa till norra Argentina i förra veckan.


Här har vi just anlänt till hotellet i Salta. Här syns hotellets gård med pool och vi har tre rum i rad till vänster i bilden.


Vi åt en snabb lunch och sedan var vi ivriga att åka upp på berget med linbanan som gick över vårt hotell. Man hade nästan kunnat dyka ner från kabinen i vår pool om den hade varit lite djupare.


Väl uppe på berget möttes vi av en lummig grön park och en anläggning med vattenfall.


Utsikt över staden fanns det förstås också!



Petter och Marika vid ett av vattenfallen. I bakgrunden fotograferar Marit blommor.


Träden var fulla av dessa vackra blommor.


Men vad är det nu som är så intressant?


Jo spindlar! Det hängde massor av stora feta spindlar med sina nät i träden. Den som vågar kan klicka på bilden så blir den större. Fler spindlar finns att skåda på bild i Petters och Marikas blogg Cigarettfrukost.


Det var varmt och efter linbaneturen var det skönt att svalka sig i poolen.


Det var bara Marit som hade lite svårt att doppa sig. Men det gick till slut. Bakom henne växte helt vanliga gula och orange tagetes.


Sedan var det dags att titta på staden.


I Argentina verkar det vara väldigt inne med svulstiga schabrak till monument, här mitt på torget i Salta. Det här verkar i alla fall duvorna gilla.


Citrusfrukter mitt i stan!


En av kyrkorna i Salta


Här avnjuter vi goda drycker och spelar ett spel av Trivial Pursuite-typ med hjälp av Henriks iPod. Vi sitter på en trotoarservering vid stora torget.

Det var massor av folk i alla åldrar i rörelse på stan hela kvällen. När vi kom tillbaka till hotellet frågade vi portieren om det var något särskilt som firades eller så men neej det var inget särskilt.